Nödvändigt gott...

Se, jag står vid dörren och klappar...
Upp 3:20















Det talas ibland
om det som är
nödvändigt ont
när man hellre
borde tala om det som är
nödvändigt gott 
det som trots allt
finns långt där inne
som en tyst längtan
långt där inne
i vårt hjärtas hemliga rum
en längtan
att öppna dörren
inte bara på glänt
utan på vid gavel
en längtan
att släppa in ljuset
det stora
det eviga
det heliga
en längtan
att det ska bosätta sig,
i alla skrymslen och vrår
och bli
det enda nödvändiga






Till dig som på grund av olika omständigheter vandrar i mörker
...och till alla andra som glömt det som är nödvändigt gott...

Sitt en stund vid Jesu fötter...Hör hans ord:
Se, jag står vid dörren och klappar på. Om någon hör min röst och öppnar dörren, skall jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig. Upp 3:20...
...för den som  vandrar i mörkret skall se ett stort ljus, över den som bor i dödsskuggans land skall ljuset stråla fram. Jes 9:2
Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus. Joh 8:12




Din bön kan vara:
Jesus, du som är livets ljus...du som är min lampa...för dig vill jag öppna mitt hjärtas dörr på vid gavel...kom in och gör mitt mörker ljust...Joh 8:12; Upp 3:20; 2 Sam 22:29




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar