Det brinner en eld...



Vi älskar
därför att
han först
har älskat
oss.
1 Joh 4:11







Han kom för att tända en eld… Luk 12:49

...en sanning som röjer prestationen ur vägen och öppnar – för den som vill – portarna till en aldrig sinande källa av kärlek.

Det är inte i vår egen kraft som vi kan älska varandra eller oss själva. Kraften att älska kommer från Honom som själv är kärleken. Det var han som älskade först, och för att kanalisera sin kärlek till oss sände han sin egen son till försoning för våra synder och vår bortvändhet.Joh 4:10  Han sträckte ut sin kärlek till oss. Det är bara kärleken som har sin grund i försoningen som kan ge oss kraft att till och med älska våra fiender. Utan den kärleken kan vi aldrig följa rådet som Jesus ger: att älska våra ovänner och be för dem som förföljer oss…Matt 5:44

Utan mig kan ni ingenting göra...Joh 15:5
Vi älskar därför att han först har älskat oss. Vi kan inte älska av egen kraft. Det är bara om vi förblir i Jesus som vi kan bära frukt. All vår kärlek kommer från Gud. Hela vår existens har sitt ursprung och sitt djup i Guds kärlek. Vår identitet är att vi är skapade av Gud, och älskade av Honom, och trots all vår brist fröjdar han sig över oss med jubel.Sef 3:17



Jesus kom för att tända en eld – passionens låga, en kärlekens låga.

Kärleken från Gud söker inte sitt och är därför spontan, omotiverad och evig.
Kanske är det så att vi oftare än vi tror behöver vara den som älskar först, precis som Gud, för att kärleken ska bli synlig bland oss människor.


 Det brinner en eld…



Sitt en stund inför Guds Ansikte…lyssna till orden om Guds kärlek till dig…låt dem fylla varje rum i ditt hjärta. Kanske tänker du just nu på någon speciell person som behöver din kärlek…




Din bön kan vara:
Jesus, låt din eld brinna i mitt hjärta… Hjälp mig att älska (namnet på den person som du tänker på) med din kärlek.


Det lönar sig att ropa…


Var inte rädd.
Tro endast.
Mark 5:35-43










 

Hur ofattbar och stor är inte sanningen om den seger som Jesus vann för att rädda oss undan mörkrets välde, för att sedan föra oss in i Guds rike av ljus? Han har fört oss från död till liv...från mörker till ljus. Kol 1:13

I Markus 5: 35-43 kan vi läsa om hur Jesus griper in och hjälper en familj som just förlorat sin dotter. Redan i textens inledning får man se hur viktigt det är att aldrig ge upp hoppet om att Jesus kan förvandla mörker till ljus. Synagogföreståndarens vänner gör enligt sina egna övertygelser, ett kraftfullt försök att även övertyga honom att det är för sent. De säger att han ska ge upp och att det inte lönar sig att söka hjälp hos Jesus. Varför slösa tid på det som omöjligtvis kan förändras?

Jesus som hör vännernas övertalningsförsök och otro säger till synagogföreståndaren att inte ska vara rädd, allt han behöver är att tro på Jesus och hålla fast vid sin övertygelse om att Han är den som kan hjälpa. Han är den som kan förändra mannens och hela hans familjs situation. Det behövs inte många ord från Jesus för att återuppliva den tro som mannens har i sitt hjärta, och för att blåsa liv i hoppet som sköljer bort den rädsla och otro som i ett enda nu vältrat sig över honom.

Sedan vandrar de tillsammans hela vägen hem till mannens hus och där får Jesus visa sin makt…

Glöm aldrig att även om allt verkar hopplöst, lönar det sig att ropa till Herren…
 
De ville inte se åt någon föda och närmade sig dödens portar.

Även om livet, omständigheter, dina egna handlingar eller din synd och bortvändhet inte har fört dig in i ett själsligt och andligt mörker,  så djupt att du förlorat livslusten, kan det ändå hända att livet ibland blir tungt att bära...

Var inte rädd...tro endast.

Då ropade de till Herren i sin nöd,
och han hjälpte dem ur deras trångmål.

Den som av hela sitt hjärta ropar till Herren i sin nöd, och väntar på Honom, får möta hans nåd och hjälp i rätt tid...

Var inte rädd...tro endast.

Han sände sitt ord och botade dem
och räddade dem från undergång.

Jesus, som är Guds Ord, har vunnit seger och räddat dig undan mörkrets välde och makt, han har fört dig från mörker till ljus, genom sitt blod har han köp dig fri och genom sina sår har han helat dig både till ande, själ och kropp...

Var inte rädd...tro endast.

De skall tacka Herren för hans godhet,
hans underbara gärningar mot människor,
de skall frambära tackoffer
och berätta om hans verk med jubel. Ps 107:18-22

Tacka Honom redan nu, prisa Honom för hans godhet, trofasthet och nåd, jubla över hans räddning, och när Herrens tid är inne ska du få se hans härlighet...

Var inte rädd...tro endast.


Sitt en stund i stillhet inför Guds Ansikte…låt orden från Jesus skölja bort rädslor och otro som vill fylla dit hjärta….låt Honom få visa dig sin makt.



Din bön kan vara:
Du är min tillflykt och min hjälp i nöden, väl beprövad…Ps 46:2





Ett är nödvändigt...


...Marta tog emot honom i sitt hem. 
Hon hade en syster, Maria,
som satte sig vid Herrens fötter och lyssnade till hans ord.
Marta däremot var helt upptagen
med allt som skulle ställas i ordning, och hon gick fram och sade: "Herre, bryr du dig inte om att min syster har lämnat mig ensam att sköta allting?
Säg nu till henne att hon hjälper mig."  Herren svarade henne: 
"Marta, Marta, du gör dig bekymmer
och oroar dig för så mycket.
Men bara ett är nödvändigt.
Maria har valt den goda delen,
och den skall inte tas ifrån henne."
Luk 10:38-42


Precis som Marta tar emot Jesus i sitt hem får vi ta emot Honom i våra hjärtan
Det är där, i vårt inre rum, som Jesus vill umgås med oss och det är där som han vill ge oss sin frid. När vi söker Honom och allt hans goda kan vi vila i tron på att han förser oss med det vi behöver. Matt 6:33 En stund med Jesus är den källa som ger energi och kraft för varje dag, men den är ändå så märkligt lätt att försaka. Precis som Marta är upptagen av vardagen, fyller även vi vår tid med diverse sysslor som gör oss kraftlösa. Ofta förvandlas även vår stund med Jesus till åtaganden och måsten; men när höststormarna blåser bort all vår kraft och vårt mod faller som vilsna löv i vinden, är det stunden nära Honom som trots allt förvandlar allt.
Kanske är det till och med så att vi behöver mer av Mariaperspektivet i våra hjärtan för att mitt i vardagen kunna vara Jesu händer och fötter...

När vi förlorar Mariaperspektivet och låter vårt inre fyllas med oro och stress, och bekymren skymmer sikten så att vi inte längre ser det enda nödvändiga, är det befriande att veta att Gud är en barmhärtig Gud som låter sig finnas när helst vi söker Honom.       5 Mos 4:29-31 Det fantastiska är att vi kan söka Honom precis där vi är. Både när det gäller situation och känslor. Han är inte beroende av det perfekta ögonblicket eller platsen. Om vi precis där vi är, söker Honom av hela vårt hjärta och hela vår själ, möter Han oss i vårt innersta och bekräftar sin närvaro med sin frid.

Han ska aldrig överge dig...

Sitt en stund i stillhet...vil
ka tankar och känslor cirkulerar i ditt inre? Oro och bekymmer eller Guds frid? Lyft din blick och se på Jesus...låt Honom ge dig sin nåd. Sök det enda nödvändiga...


Din bön kan vara:
Herre, jag lyfter min blick upp till dig....tack för din nåd som du ger till mig. Ps123:1-2


Spegelblankt...

Endast hos dig
söker min själ sin ro…
Ps 62:2









Genom stillhet
och förtröstan blir ni starka…
Herren är min herde,
mig ska ingenting fattas…
ingenting ska fattas mig…
ingenting ska fattas….
Jes 30:15; Ps 23:1


Det är genom stillheten som vi kan höra Guds röst och känna hans vila inom oss. Att hitta friden i hjärtat är vägen till att känna Guds närvaro även i de mest stressade och jobbiga situationer. Att hitta friden i hjärtat innebär att medveten öva sig i att söka den, om och om igen. Målet är att leva med friden och Gudsnärvaron i hjärtat.  Ett hjärta som helt och fullt överlåter sig till att förtrösta på Gud, kan känna frid även när den yttre verkligheten kräver all uppmärksamhet och kraft.

Överlåtelse och förtröstan på Guds trofasthet och hans möjligheter är grunden som friden i hjärtat behöver för att kunna växa. Att söka och sedan finna friden är i sig själv en utmaning som på ett sätt kräver både vilja, tålamod och framför allt en uppriktig längtan efter Gud. En längtan att söka hans ansikte för den han är och inte bara för det han kan göra.  Kanske är det den största utmaningen av alla, att känna längtan efter Gud i våra hjärtan?

Vi vill gärna ha kontroll över vår tillvaro och därför är det svårt att överlåta allt till Gud. Om vi lägger något i Guds hand vill vi gärna ta tillbaka det för att försäkra oss om att allt är under kontroll.  Vi har svårt att släppa taget om våra liv. Ändå säger Jesus: Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig.Joh 14:1 Oro är med andra ord motsatsen till frid och den kan visa sig på många olika sätt. Tro och förtröstan på Gud är däremot grunden för friden i hjärtat…

Därför uppmanar han oss, han som stillar själens törst och mättar själens hunger med sitt godaPs 107:9, att bli stilla och besinna, begrunda och tänka på att det är han som är GudPs 46:11 och eftersom det är gott att i stillhet hoppas på hjälp från HerrenKlag 3:26 så vill han att vi ska vara stilla inför Honom och vänta på Honom… Ps 37:7 Det är han som ska strida för oss, inte vi själva. Vi ska bara hålla oss stilla... 2 Mos 14:14

Där i stillheten inför Guds Ansikte kan få vi lära känna friden. Den som vet hur friden och Guds närvaro känns kan lättare hitta den mitt i vardagens alla göromål och händelser. Det är en fantastisk upplevelse att söka och sedan få känna Guds frid i hjärtat när oro, stress, irritation, ilska eller andra vanliga känslor vill fånga hjärtats och tankens uppmärksamhet.

Kanske kan man likna hjärtats frid med en spegelblank sjö där himlen får spegla hela sin härlighet i ett stilla vatten…



Sitt en stund i stillhet inför Guds Ansikte…är ditt hjärta  som en spegelblank  sjö där himlen kan spegla sin härlighet?



Din bön kan vara:  Herre, jag vet att det är bara hos dig som min själ har sin ro, därför vill jag i stillheten söka ditt ansikte och din frid Ps 62:2; Ps 27:8; Ps 34:15


Brutna strån och flämtande lågor…

Ett brutet strå
skall han inte krossa,
en tynande veke
skall han inte släcka.
Jes 42:3









En reflektion över Jes 42:3

I den korta versen ryms ett stort och fantastiskt löfte om helande, omsorg och förnyelse.
Visst är det så att ett strå lätt kan trampas ned och knäckas av oförsiktiga fötter som rusar fram i tillvaron?  Hur kan det då komma sig att Gud bryr sig om och ser ett brutet strå?

Vi glömmer så lätt att Gud ser med hjärtat medan vi ser till det yttre. Han älskar det allra minsta oansenliga strå och ger det ett speciellt uppdrag. Paulus säger: … se på er egen kallelse. Inte många av er var visa om man ser till det yttre, inte många var mäktiga, inte många av förnäm släkt. Nej, det som för världen var dåraktigt har Gud utvalt för att låta de visa stå där med skam, och det som för världen var svagt har Gud utvalt för att låta det starka stå där med skam, och det som för världen var oansenligt och föraktat, ja, det som inte var till, har Gud utvalt för att göra till intet det som var till, för att ingen människa skall berömma sig inför Gud.  1 Kor 1:26-30  

Det är inte den perfekta och starka som Gud kallar, nej det är den svaga och oansenliga…det brutna strået. För det är bara den som i allt är beroende av Gud som får ta del av hans oerhörda styrka och kraft och nåd. Den som i sin duktighet klarar sig på egen hand, stänger ute Gud från sitt liv och ger sig själv all ära och berömmelse.  Ett brutet strå kan däremot inte stå upprätt på egen hand…



Vem bryr sig egentligen om en slocknande veke?  Tänk vilket löfte som Gud ger när han säger att han inte ska blåsa ut en veke som flämtar efter syre för att överleva. Men varför slocknar veken? Olika händelser kan orsaka att ljuset i hjärtat nästan dör ut. Kanske glömmer man att vårda relationen med Jesus? Ljuset lyser inte längre lika starkt och fyller inte längre sitt syfte, nämligen att vara ett ljus i en mörk värld Matt 5:14,  men eld behöver syre för att kunna brinna. En låga som inte får syre bränner ut sig själv och kvävs till döds.

Kanske brinner en svag, flämtande låga i ditt hjärta? Glöm inte att lågan alltid, i livets alla förhållanden, både i medgång och i motgång, är beroende av Gud. Lågan kan inte brinna av sig själv. Vet att Gud vill blåsa liv i din låga igen. Det enda du behöver göra är att komma nära Jesus. Ingen prestation krävs. Du får bara vara i hans närhet och låta Honom komma med sin Andes kraft och liv in i ditt hjärta. Så länge som lågan flämtar efter liv är det aldrig för sent…

Jesus
du som ser min längtan
du som hör min bön
du som ger mig
vad mitt hjärta begär
inför dig 
kan jag inget dölja
du känner mig
jag vill ha mer
mer av dig i mitt liv
mer av din Ande
och kraft
gör mig fri
ifrån allt
som vill hindra
att din strålglans
speglas i mig



Sitt en stilla stund inför Guds Ansikte. Låt hans närhet omsluta dig på alla sidor. Kan du se lågan i ditt hjärta?  Brinner den starkt eller flämtar den matt? Låt Gud blåsa liv i din låga om och om igen…




Din bön kan vara:
Jesus, du som är världens ljus, låt din eld brinna i mitt hjärtaJoh 8:12




Känn mitt hjärta...

Herre, du utrannsakar mig
och känner mig.
Ps 139:1










En reflektion över Ps 139

Det kan ibland vara en skrämmande tanke att be Gud, som ser allt, att granska hjärtats inre rum. Kanske är det våra rädslor som hindrar oss från att komma nära Gud?
…ett hjärta som vet att Gud är kärleken, ett hjärta som längtar efter kärleken behöver inte vara rädd.

När du känns långt borta…
Den som är ärlig med sig själv kan erkänna att det ibland finns stunder när man kan uppleva att Gud är tyst och långt borta, ändå är han alltid nära. Han är nära och han vet vad vi tänker och känner våra tankar innan vi ens hunnit forma dem till ord. Även om det ibland kan kännas som att Gud är långt borta, omsluter han oss på alla sidor och håller oss i sin hand. Den som är i Guds hand är alltså omsluten av kärleken själv.  En sådan närhet och kärlek är ofattbar och så stor att ingenting någonsin kan dra oss ut ur den, bort från den, kväva den eller skrämma den – det är en evig kärlek.


Du som skapade
mitt innersta
som såg mig
innan jag var formad
som känner alla mina dagar
dina tankar för varje dag i mitt liv
är större än jag någonsin kan förstå
de rikedomar som du vill ge mig
är djupare än vad jag någonsin kan förstå
men ett vet jag:
du är alltid hos mig
du såg mig innan jag föddes
du ser mig även nu
du ser mig vid livets slut
du ser mig i evigheten
du känner mig som ingen annan
därför vågar jag be:
rannsaka mitt hjärta
så att jag alltid håller mig nära dig
alltid går på den eviga vägen
alltid hör din röst





Sitt en stund inför Guds ansikte i stillhet och tystnad…Känn Guds närhet omsluta dig…Kan du känna hans närhet? Kan du se dig själv i Guds hand?






Din bön kan vara:
Utrannsaka mig, Gud,
och känn mitt hjärta,
pröva mig

och känn mina tankar.
se till om jag är på en olycksväg
och led mig på den eviga vägen.
Ps 139:23-24



Bed och ni skall få...

Vad ni ber Fadern om
i mitt namn,
det skall han ge er.
Hittills har ni inte bett
om något i mitt namn.
Bed och ni skall få,
för att er glädje
skall vara fullkomlig.
Joh 16:24


Vad innebär det att be i Jesu namn?
Jesus säger att vi får be till Fadern i Jesu namn, och att då ska vår himmelske Far höra vår bön, och välsigna oss med fullkomlig glädje. Glädje är med andra ord ett resultat av bön...

Har vi fullkomlig glädje?

Kanske är det så att vi, precis som Jesus säger, inte ber i hans namn och därför har vi inte heller fullkomlig, bestående, inre glädje i våra hjärtan. Det är ju den fullkomliga glädjen som bär oss genom livets olika skeenden i livet, och den glädjen kommer av hjärtats tro på Jesu makt att förändra situationer, och att han kan skapa liv i det som är dött.

Att be i Jesu namn är inte en slentrianmässig formel som vi använder oss av för att avrunda våra böner...
Att be i Jesu namn innebär
att vi bekänner vår tror på att Jesus, genom sin död på korset och genom sin uppståndelsen från det döda, har besegrat dödens och ondskans makt, en gång för alla. Mark 16:6; Fil 2:10; Rom 8:35
Att be i Jesu namn innebär
att vi  bekänner vår tror på kraften i Jesu namn, som är över alla andra namn.Fil 2:9-10
Att be i Jesu namn innbär
att vi tror på att vi i den stund som vi behöver det, kan komma inför Faderns tron få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid och att vägen till Fadern alltid är öppen.Heb 4:16
Att be i Jesu namn innebär
inte att vi ber med fruktan för det okända och mörka, eller att vi ber med tvivel i vårt hjärta.Jak 1:6
Att be i Jesu namn innebär
att vi i barnslig tro får kasta alla våra bekymmer på vår himmelska Far som har omsorg om oss och som bäst vet vad vi behöver.
1 Pet 5:7
 Att be i Jesu namn
är att vila i hans famn...
Matt 11:28





Sitt en stilla stund inför Guds Ansikte...hur har du det med din inre glädje? Kan du känna den? Eller är det något som hindrar den från att porla i ditt hjärta?




Din bön kan vara:
Fader, 
tack för att vägen till dig alltid är öppen genom Jesu blod...Heb 6:20
tack för att jag just nu får ta emot din barmhärtighet, din nåd och din hjälp... tack för att jag får kasta mina bekymmer på dig (säg konkret vad det gäller)
tack för att jag får vila i förtröstan på att du hör min bön...
.
.
.

I stunder av mörker...


Jag tror.
Hjälp min otro!
Mark 9:24










I stunder av mörker och i tider av sorg, när allt i ett enda ögonblick förändras för att aldrig mer bli som det en gång var, kan det vara svårt att se och att orka tro på Guds kärlek...som trots allt omsluter oss på alla sidor. Ps 139:5

Det är just för sådana stunder som Jesus säger:
Låt inte era hjärtan oroas, bekymras, bedrövas, bli olyckliga eller ängsliga.
Tro på, håll fast vid, lita på, förtrösta på Gud och
mig.
Joh 14:1

Det är när den yttre verkligheten vill kväva hjärtats övertygelse som vi får ropa:
Jag tror.
Hjälp min otro!
Mark 9:24



Jesus
Du är glädjen i mitt hjärta
Du är sången i mitt liv
Du är vägen där jag vandrar
Du är den som gör mig fri
Om än mörker faller över mig
är Du ljuset på min stig
Om än stormar skrämmer mig
är Du den som är min frid...



Sitt i stillhet inför Guds Ansikte...känn hans närhet som omsluter dig...känn vilan i hans famn...andas ut din oro och andas in Guds frid...hör hans ord till dig: 
Jag skall aldrig lämna dig eller överge dig. Heb 13:5




Din bön kan vara:
Jesus, jag tror på din makt och dina möjligheter. Hjälp min otro!

eller

Herre, förbarma dig över... (namn eller den situation som du vill nämna)

Närmare än du tror...

Natanael frågade honom:
"Hur kan du känna mig?"
Jesus svarade:
"Innan Filippus kallade på dig,
såg jag dig där du var
under fikonträdet."
Joh 1:45-48









Dialogen mellan Natanael och Jesus är en liten del av ett mycket intressant sammanhang där Jesus kallade de första lärjungar att följa honom. Vid den här tiden, när just den här händelsen utspelade sig, var det visserligen ingen ovanlighet att en from judisk man, som Natanael, sökte sig till stillheten och skuggan under ett olivträd, för att där meditera över det vi i dag kallar för Gamla testamentets texter. När man läser texten om Natanael, och fördjupar sig i hans första möte med Jesus, förstår man snart att han inte bara var en from man, han var en man med ett längtande hjärta…

Kanske satt Natanael under sitt olivträd och mediterade över texterna och profetiorna om Jesus, när Filippus glad och upprymd av sitt eget möte med Jesus, trängde sig på i stillheten och ivrigt förkunnade: "Den som Mose har skrivit om i lagen och som profeterna har skrivit om, honom har vi funnit, Jesus, Josefs son, från Nasaret."Joh 1:45  
Natanael som länge studerat, mediterat och filosoferat kring profetiorna, hade troligtvis en ganska klar bild av hur det skulle gå till den dagen Jesus skulle göra entré i hans liv. Kanske var det därför som hans tvivel så snabbt formades till ord. Var det möjligt? Kunde något gott kan komma från hans egen grannstad, Nasaret? Hans kunskap och intellekt blev plötsligt ett hinder, en tankebyggnad som måste raseras innan han kunde tro och ta emot sanningen.  Var det verkligen sant att den som han väntat på så länge, den som han hade läst om och trodde sig känna ganska väl, hade funnits nära honom, hela tiden, utan att han visste om det?

Jag såg dig där du var under fikonträdet…

Kanske du, precis som Natanael, har ett hjärta som längtar, hungrar och törstar efter Jesus? Vet att han har sett dig där du är och han vill möta din längtan. Vet, att Han låter sig finnas av dig när du av hela hjärtat söker Honom.1 krön 28:9; Matt 7:8 Han är närmare än du tror…



Sitt en stund i stillhet, låt orden om Natanael tala till ditt inre. Har du områden i ditt liv där du väntar på att Jesus ska möta dig? Vilka tankebyggnader kan vara ett hinder för dig att möta Jesus, eller som kanske skymmer sikten så att du inte kan se Jesus, i ditt liv?



Din bön kan vara:
Herre, öppna mina ögon så att jag ser
Ps 119:18


Återhämtning...

Allt har sin tid...
Pred 3:1



 

”I denna ljuva sommartid, gå ut min själ och gläd dig vi den store Gudens gåvor” så inleds en av våra mest omtyckta sommarpsalmer som sätter ord på glädjen över den tid som nu står för dörren. Kan man annat än glädjas över den härlighet som nu grönskar och som fyller oss med känslor som förundran, frihet och frid? Allt har sin tid...nu är det tid för dig och mig att passa på att verkligen njuta av livet som Gud ger oss, varje ny dag.

Retreat är ett sätt bland många olika sätt att ta vara på tiden. Retreat betyder att dra sig tillbaka. Att dra sig tillbaka kan ibland definieras som något negativt, nästan som ett nederlag, men i det här fallet handlar det om återhämtning, som ju är något positivt. Gud själv återhämtade sig på den sjunde dagen...När Gud vilade från sitt arbete tog han ett steg tillbaka för att betrakta och reflektera över sitt verk, sin skapelse och allt det han hade åstadkommit, och han såg att det var gott. 1Mos 2:2  Man skulle kunna kalla just det här tillfället för den allra första retreaten.

Guds tanke för dig och mig är att även vi ska ta oss tid att reflektera över vårt liv i sin helhet, men även vår relation med Honom...

Det är för vårt andliga, själsliga och fysiska välbefinnande som vi behöver ta paus från vardagen, dra oss tillbaka till stillhet och där lyssna till vad Anden vill säga oss. Stillheten och vilodagen är Guds vilja Mark 2:27, och därför kan vi med gott samvete unna oss en extra retreat med jämna mellanrum.

Oftast är det så att vi känner att vi inte har tid eller möjlighet att ta paus från vardagslivet. Därför måste vi skapa rum i tiden och boka in en dag, eller en helg, eller en hel vecka där vi kan vara i stillhet inför Gud, sitta vid Jesu fötter och vara med Honom, lyssna till hans ord. Luk 10:39 

Allt har sin tid...låt tiden vid Jesu fötter få ha sin tid.


 


Sitt en stund i stillhet och tystnad...Kan du känna hans frid? Vad vill han säga till dig?


 
Din bön kan vara:
Endast hos dig, Gud, söker min själ sin ro...
Ps 62:2



När jag har dig...

Vem har jag i himlen
utom dig!
När jag har dig
frågar inte efter något
på jorden.
Ps 73:25







Du omsluter mig
på alla sidor
jag är helt
i din hand

jag  vet
Du är mitt allt

Du är glädjen
i mitt hjärta
Du är sången
i mitt liv
Du är vägen
där jag vandrar
Du är den
som gör mig fri

om än mörker
faller över mig
är Du ljuset
på min stig
om än stormarna
skrämmer mig
är Du den
som är min frid…




Sitt en stund inför Guds ansikte. Andas ut din oro och andas in den frid som bara Jesus kan ge… Kan du känna hans frid?  Kan du känna att han är ditt allt?
Kan du höra Honom säga: Mitt barn, du är alltid hos mig, och
allt mitt är ditt...Luk 15:31





Din bön kan vara:
Jesus, hjälp mig att se att i dig har jag allt...
Ps 73:25

...eller:
Låt mitt hjärta få ro, i Kristus.
Filemon 1:20b

...eller:
Omslut mig på alla sidor och håll mig i din hand...
Ps 139:5

…eller en proklamation:
Om en här belägrar mig fruktar ej mitt hjärta.
Om krig bryter ut mot mig är jag ändå trygg.
Ps 27:3

Längtan vid Jesu fötter...

En dag höll han på att undervisa, 
och där satt fariseer och laglärare, 
som hade kommit från varenda by 
i Galileen och Judeen och från Jerusalem. 
Och han hade Herrens kraft så att han kunde bota. 
Då kom det några bärande på en bår
med en man som var förlamad,
och de försökte komma in med honom
och sätta ner honom 
framför Jesus...
Luk 5:17-26*



Kan du se Jesus just i den här stunden när han undervisar all dem som sökt sig till hans hus?

Dörrar och fönster till det lilla huset står på vid glänt och en svag vind drar in igenom rummet. Allt är stilla. Längs väggarna, på bänkar och bord trängs folket, och där mitt på golvet står Jesus. Han utstrålar kärlek, tålamod och en förunderlig härlighet. Hans röst är mild, men vibrerar av en himmelsk auktoritet som får den osynliga världen att skaka. Alla känner närvaron av Herrens kraft som kan bota dem.

Plötsligt störs stillheten. Några män som bär en bår med en lam man försöker tränga sig in genom dörren, och fram till Jesus.  Uppdraget är omöjligt. De redan församlade vägrar lämna sina platser för att släppa in dem. Många protesterar högljutt och blir upprörda över männens fräckhet. Hur kan de vara så tanklösa, och hur vågar de störa Jesus?  Andra undrar tysta för sig själva vilka männen är, och framför allt vem mannen på båren är. Vart kommer de ifrån? Deras fötter och kläder är dammiga efter den långa vandringen. De är trötta men inte uppgivna. En av männen försöker hitta ett någorlunda rent område på sin högra ärm, för att sedan torka ansiktet fritt från svett. Utan tvekan är det han som är ledaren, och ingen kan ta miste på hans iver att vilja hjälpa sin vän. Eller är han kanske en nära släkting, en bror?

Männen med båren inser snart att deras försök att komma in i huset är hopplöst, men den övertygelse som tog dem hit driver dem att inte ge upp. Efter en stunds  livligt resonerande klättrar några av männen upp på taket där de river upp ett hål för att sedan fira ner mannen på båren, och placera honom vid Jesu fötter. Det är där vid Jesu fötter som de förväntar att undret ska ske.

När dammet lagt sig och lugnet åter igen fyller platsen växer en förväntan på vad Jesus ska göra. Mannens vänner, som försiktigt drar sig undan för att inte störa ögonblicket av helighet, vet nu att deras arbete inte varit förgäves. Deras ansikten strålar av förväntan och när Jesus ser deras längtan och tro, vänder han sig till mannen på båren. Mannen ser in i Jesu ögon och möter ett djup av kärlek som fångar hans hjärta. Det är en stund av evighet. Ett rum i tiden där bara den lame mannen och Jesus får plats. Nu först vågar mannen tro på en förändring, och när Jesus sträcker ut sin hand och säger: Min vän, du har fått förlåtelse för dina synder...omfamnar Guds kärlek mannens hjärta och varje liten vrå fylls av himlens ljus, och plötsligt känner han sig fri i sin själ. Det är ingen tvekan om att mannen upplever något förunderligt. Ett mysterium...

Vännerna, de fyra männen, som fortfarande väntar på att Jesus ska göra ett under, förstår däremot inte riktigt vad som händer. Varför säger han inte att deras vän ska ställa sig upp och gå? De har ju sett Jesus göra liknande under förut, varför gör han inget under nu? Andra som finns med i samlingen tänker kritiska tankar och ifrågasätter vem som har rätt att förlåta människors synd. Vem förutom Gud kan förlåta synd? Tankar och känslor svävar runt i det lilla rummet och skapar för ett ögonblick förvirring som blandar sig med både förväntan och förundran.
Jesus som vet vad de tänker, visar än en gång sin makt och härlighet när han åter igen vänder sig till den lame mannen, och säger: ”Stig upp, ta din bädd och gå hem”.

I den stunden möter Jesus mannens innersta längtan efter ett mirakel, men han svarar även på vännernas bön. Vännerna, som utan minsta tvekan på Jesu makt, förmåga och vilja att förändra situationer; och som envist kämpade och bar sin vän hela vägen fram till Jesus, och som hade lagt all sin längtan vid Jesu fötter, jublar nu av glädje och tacksamhet över Guds godhet. Fyllda av förundran och häpnad över Guds makt stämmer alla i huset in i lovprisningen, som snabbt sprider sig till dem som nyfiket väntar på att med egna ögon få se den lame gå.

Mannen tar sin bädd, och med hjälp av sina jublande vänner går han med stapplande steg genom det dunkla rummet, och fram till dörren som leder ut till dagsljuset. Han stannar upp och vänder sig om. Där, i mitten av rummet bland alla männsikor som fortfarande prisar Gud, står Jesus. En stråle av solens ljus tränger ned genom hålet i taket, och sveper som en mantel omkring hans kropp. Deras blickar möts en sista gång, och i sitt inre kan mannen höra Jesus säga:Min vän...




Sitt en stund i stillhet inför Guds ansikte. Vad vill texten i Luk 5:17-26 säga dig? Finns det någon som du vill bära fram till Jesus? Vilken längtan vill du just nu lägga vid Jesu fötter?




Din bön kan vara:
Jesus, förbarma dig över (de namn som du vill nämna) Luk 18:38



* Texten finns att läsa på: 
http://www.bibeln.se/las/2k/luk#q=Luk+5%3A17-26

Entusiasm...

Den som sitter på tronen,
honom och Lammet tillhör
lovsången
och äran
och härligheten
och väldet
i evigheters evighet.
(Upp 5:13)







En av våra främsta uppgifter som kristna är att enskilt och tillsammans med allt Guds folk lovsjunga och tillbe Gud, den Högste. Upp 7:12
Den Gudstjänst som vi firar varje söndag handlar ju i grunden om att Guds folk kommer samman, och fokuserar på Honom som är värd all vår lovsång och all vår tillbedjan. En spegling av den lovprisning och tillbedjan som ständigt, dag och natt, pågår i himlen inför Guds tron.Upp 4:8 Gudstjänst innebär att vi tjänar Honom genom offer, lovsången och tillbedjan, Gudsordet och bönen. En Gudstjänst är med andra ord Gudscentrerad.

Det är intressant att i olika uppslagsverk läsa vad ordet Lovsång egentligen betyder. I Svenska Akademiens Ordbok står det tillexempel att lovsång är en sång genom vilken någon förhärligas, och att det särskilt handlar om sång som är till för att förhärliga Gud. Sången till Guds förhärligande beskrivs dessutom som något som genomförs med stor entusiasm. Ordet entusiasm betyder gudomlig inspiration, att vara inspirerad av Gud är att vara fylld av Gud.

Hur har vi det med entusiasmen när det gäller vår lovsång till Gud?

Entusiasmen kommer ju av att lära känna Gud mer och mer och att bli uppfylld av beundran av honom. Det viktiga är därför inte att tänka på vilken sång vi sjunger, eller sångstil, gammalt eller nytt. Det handlar i första hand om hjärtats inställning till Gud. Det handlar om vem vi lovsjunger och tillber.

Kan det vara så att den Gudsbild vi bär i vårt hjärta avgör graden av vår entusiasm när det gäller att lovsjunga Honom?
Stämmer bilden i hjärta överens med vem Han egentligen är? Han (Jesus) är ju trots allt fortfarande: underbar i råd, mäktig Gud, Evig fader, Fridsfurste (Jes 9:6) Han (Jesus) är fortfarande den samme i går i dag så och i evighet ( Heb 13:8) Han är fortfarande: A och O, Herren Gud, han som är och som var och som kommer, allhärskaren. (Upp 1:8)

eller som Paulus uttrycker det:
Han är: Evigheternas konung, den oförgänglige, osynlige, ende Guden, honom vare ära och pris i evigheters evighet, amen. (1 Tim 1:17)
Han är: […] den salige, ende Härskare, konungarnas Konung och herrarnas Herre, som ensam är odödlig och bor i ett ljus dit ingen kan komma, och som ingen människa har sett eller kan se. Honom tillhör ära och evig makt! Amen. (1 Tim 6:15b-16)

eller som det sägs i uppenbarelseboken i Johannes syn:
Den som sitter på tronen,
honom och Lammet tillhör lovsången
och äran och härligheten och väldet
i evigheters evighet. (Upp 5:13)

G u d har inte förändrats och han är värd all vår lovsång och tillbedjan och respekt. Han är den som ska sitta på vårt hjärtas tron. Han är den som vi ska beundra. Med samma mått som vi känner honom, lovsjunger och tillber vi honom. Alltså: ju mer vi känner Gud desto mer blir vi fyllda av entusiasm och vill lovsjunga och tillbe honom.

Vi kan lära känna Gud genom allt det vi möter och våra erfarenheter av det han gör för oss, men ibland kan de goda erfarenheterna som vi har av Gud komma i skymundan av våra känslor.
Vi kan lära känna Gud genom ordet, och där finns sanningen om vem Gud är, hans gärningar, hans vägar, hans makt, majestät, rättfärdighet, nåd och helighet. En sanning som måste få slå rot i vårt inre så att vi även i motgångar orkar tro på sanningen. David är ett föredöme på det här området. Läs Psaltaren och hämta inspiration!

Så länge vi lever här på jorden kommer vi aldrig att inse vidden och bredden och djupet av vad verklig lovsång och tillbedjan innebär. Vi är inga experter eller fullärda. Däremot kan vi sträva efter att ta vår uppgift på allvar genom att förbereda oss väl, låta oss bli entusiastiska –inspirerade av Gud, fyllda av Gud.
Därför bör längta efter att lära känna Jesus mer och mer, beundra honom och låta honom sitta på vårt hjärtas tron så att vi precis som David kan känna att vi:

Törstar efter Gud,
efter den levande Guden.
När får jag komma,
när får jag träda fram inför Gud? (Ps 42:3)

Och att vi med entusiasm, fyllda av Gud och inspirerade av Gud kan sjunga:
Det är gott att tacka Herren
och att lovsjunga ditt namn, du den Högste,
att om morgonen förkunna din nåd
och om natten din trofasthet,
För du gläder mig, Herre, med dina gärningar,
jag vill jubla över dina händers verk. (Ps 92:2, 3, 5)


Sitt en stund inför Guds ansikte. Vilken Gudsbild bor i ditt hjärta? Stämmer din bild av GUd överens med bibelns bild av Gud? Kan du med entusiasm sjunga hans lov? 
 

Din bön kan vara:
Jag förtröstar på din nåd, mitt hjärta jublar över din frälsning. Jag vill sjunga till HERRENS ära, ty han är god mot mig. Ps 13:6