Längtan vid Jesu fötter...

En dag höll han på att undervisa, 
och där satt fariseer och laglärare, 
som hade kommit från varenda by 
i Galileen och Judeen och från Jerusalem. 
Och han hade Herrens kraft så att han kunde bota. 
Då kom det några bärande på en bår
med en man som var förlamad,
och de försökte komma in med honom
och sätta ner honom 
framför Jesus...
Luk 5:17-26*



Kan du se Jesus just i den här stunden när han undervisar all dem som sökt sig till hans hus?

Dörrar och fönster till det lilla huset står på vid glänt och en svag vind drar in igenom rummet. Allt är stilla. Längs väggarna, på bänkar och bord trängs folket, och där mitt på golvet står Jesus. Han utstrålar kärlek, tålamod och en förunderlig härlighet. Hans röst är mild, men vibrerar av en himmelsk auktoritet som får den osynliga världen att skaka. Alla känner närvaron av Herrens kraft som kan bota dem.

Plötsligt störs stillheten. Några män som bär en bår med en lam man försöker tränga sig in genom dörren, och fram till Jesus.  Uppdraget är omöjligt. De redan församlade vägrar lämna sina platser för att släppa in dem. Många protesterar högljutt och blir upprörda över männens fräckhet. Hur kan de vara så tanklösa, och hur vågar de störa Jesus?  Andra undrar tysta för sig själva vilka männen är, och framför allt vem mannen på båren är. Vart kommer de ifrån? Deras fötter och kläder är dammiga efter den långa vandringen. De är trötta men inte uppgivna. En av männen försöker hitta ett någorlunda rent område på sin högra ärm, för att sedan torka ansiktet fritt från svett. Utan tvekan är det han som är ledaren, och ingen kan ta miste på hans iver att vilja hjälpa sin vän. Eller är han kanske en nära släkting, en bror?

Männen med båren inser snart att deras försök att komma in i huset är hopplöst, men den övertygelse som tog dem hit driver dem att inte ge upp. Efter en stunds  livligt resonerande klättrar några av männen upp på taket där de river upp ett hål för att sedan fira ner mannen på båren, och placera honom vid Jesu fötter. Det är där vid Jesu fötter som de förväntar att undret ska ske.

När dammet lagt sig och lugnet åter igen fyller platsen växer en förväntan på vad Jesus ska göra. Mannens vänner, som försiktigt drar sig undan för att inte störa ögonblicket av helighet, vet nu att deras arbete inte varit förgäves. Deras ansikten strålar av förväntan och när Jesus ser deras längtan och tro, vänder han sig till mannen på båren. Mannen ser in i Jesu ögon och möter ett djup av kärlek som fångar hans hjärta. Det är en stund av evighet. Ett rum i tiden där bara den lame mannen och Jesus får plats. Nu först vågar mannen tro på en förändring, och när Jesus sträcker ut sin hand och säger: Min vän, du har fått förlåtelse för dina synder...omfamnar Guds kärlek mannens hjärta och varje liten vrå fylls av himlens ljus, och plötsligt känner han sig fri i sin själ. Det är ingen tvekan om att mannen upplever något förunderligt. Ett mysterium...

Vännerna, de fyra männen, som fortfarande väntar på att Jesus ska göra ett under, förstår däremot inte riktigt vad som händer. Varför säger han inte att deras vän ska ställa sig upp och gå? De har ju sett Jesus göra liknande under förut, varför gör han inget under nu? Andra som finns med i samlingen tänker kritiska tankar och ifrågasätter vem som har rätt att förlåta människors synd. Vem förutom Gud kan förlåta synd? Tankar och känslor svävar runt i det lilla rummet och skapar för ett ögonblick förvirring som blandar sig med både förväntan och förundran.
Jesus som vet vad de tänker, visar än en gång sin makt och härlighet när han åter igen vänder sig till den lame mannen, och säger: ”Stig upp, ta din bädd och gå hem”.

I den stunden möter Jesus mannens innersta längtan efter ett mirakel, men han svarar även på vännernas bön. Vännerna, som utan minsta tvekan på Jesu makt, förmåga och vilja att förändra situationer; och som envist kämpade och bar sin vän hela vägen fram till Jesus, och som hade lagt all sin längtan vid Jesu fötter, jublar nu av glädje och tacksamhet över Guds godhet. Fyllda av förundran och häpnad över Guds makt stämmer alla i huset in i lovprisningen, som snabbt sprider sig till dem som nyfiket väntar på att med egna ögon få se den lame gå.

Mannen tar sin bädd, och med hjälp av sina jublande vänner går han med stapplande steg genom det dunkla rummet, och fram till dörren som leder ut till dagsljuset. Han stannar upp och vänder sig om. Där, i mitten av rummet bland alla männsikor som fortfarande prisar Gud, står Jesus. En stråle av solens ljus tränger ned genom hålet i taket, och sveper som en mantel omkring hans kropp. Deras blickar möts en sista gång, och i sitt inre kan mannen höra Jesus säga:Min vän...




Sitt en stund i stillhet inför Guds ansikte. Vad vill texten i Luk 5:17-26 säga dig? Finns det någon som du vill bära fram till Jesus? Vilken längtan vill du just nu lägga vid Jesu fötter?




Din bön kan vara:
Jesus, förbarma dig över (de namn som du vill nämna) Luk 18:38



* Texten finns att läsa på: 
http://www.bibeln.se/las/2k/luk#q=Luk+5%3A17-26

5 kommentarer:

  1. Vilken ljuvlig stund, jag fick när jag läste ditt inlägg Sela. Kunde riktigt känna Jesu närvaro. Det är gott att få stilla sig, vid Jesu fötter. Gud välsigne dig. Kram!

    SvaraRadera
  2. Underbart! Ja, det är i stillhet vid Jesu fötter som vi på ett speciellt sätt kan få uppleva hans närhet...
    ...önskar dig en fortsatt välsignad vecka.
    /Sela

    SvaraRadera
  3. Mitt i Brocklyn augusti varmt väder kyrkan var överfull folk satt tätt i varje bänk och i fönstren på fönsterbräden.Pastorn på podiet fick en ingivelse att han skulle ta upp sången Stilla natt. Han brottades med sig själv, sen började han att sjunga Stilla natt Heliga natt , utan för kom just då en alkolist gående förbi och sade till sig själv . Nä nu måste jag sluta med mitt drickande för nu hör jag julsånger mitt i sommaren. Han gick in och trängde sig fram i Kyrkan och fick förbön och blev frälst.

    SvaraRadera
  4. Underbart!!! Den längtan jag vill lägga fram vid Jesu fötter är:Fler själar vid korsets fot,innan Han kommer!!!Kram!!!

    SvaraRadera