En bro som bär…

[…] ständig åkallan och bön
och bed alltid i Anden.
Ef 6:18










Bönen är den sjunde och sista delen av den Andliga vapenrustningen.* Man skulle kunna säga att bönen är grunden, och det oumbärliga smörjmedlet som gör att de övriga delarna av rustningen kan fylla sin funktion. Uppmaningen att ständigt åkalla Gud och att oavbrutet vara i bön kan dock lätt bli prestation.  Är det ens möjligt att ständigt vara bedjande? Svaret måste bli att bön handlar inte om prestation, utan relation. För den som lär känna Gud och förtrösta på honom, och som har en levande relation med honom, blir bönen till slut lika naturlig och livsnödvändig som att andas.

Det finns många olika slags sätt att be i Jesu namn, men vilken titel vi än vill sätta på all dessa böner så förenas de ändå tillsammans som rökelse i guldskålar på altaret framför Guds tron.Upp 5:8 I de skålarna finns även den allra enklaste bön som för människan kan tyckas betydelselös, men som i den andliga världen blir till dyrbar rökelse inför Guds ansikte. Att föreställa sig den bilden i sitt inre är botmedlet mot all prestation…

Bönen skulle även kunna beskrivas som en bro som bär
alla våra ord av längtan, nöd, kamp och vår allra minsta suck, hela vägen fram till Faderns famn.Ps38:10;Mark 7:34 Bön handlar ju om relation och inte prestation, och därför är det inte för våra många ords skull som vi blir bönhörda.Matt 6:7 Även den tysta bönen som man ber i Jesu namn, når fram till Faderns hjärta.
Ibland kan vår bön bestå av höga rop Ps 18:7 och ibland när vi inte riktigt vet vad vi bör be om, kan bönen med Andens hjälp förvandlas till suckar utan ord -en tyst bön från vårt innersta rum.Rom 8:26; Ps 38:10.Därmed kan man säga att det verkligen är sant att Gud alltid hör den bön som kommer ur det längtande och uppriktiga hjärtat.


Den enkla bön som Jesus lärde sina lärjungar att be är relation, vila, förtröstan, omsorg och en väldoftande rökelse inför Gud:

Vår fader, du som är i himlen.
Du får närma dig Gud precis som ett barn som sträcker sina armar mot en kärleksfull far...
Låt ditt namn bli helgat.
Du får upphöja Gud och tillbe honom för att han är suverän och helig…
Låt ditt rike komma.
Låt din vilja ske,
på jorden så som i himlen.
Du får ödmjuka dig inför Gud och öppna dörren för hans glädje och kraft i ditt liv…
Ge oss i dag vårt bröd för dagen som kommer.
Du får lägga fram dina behov och önskningar och tro och förlita dig på att Gud hör bön…
Och förlåt oss våra skulder,
liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss.
Du får varje ny dag möjligheten att leva i en hel och ren relation både med Gud och dina medmänniskor. Lev i kärlek och låt inte oförsonligheten råda i ditt hjärta…
Och utsätt oss inte för prövning,
utan rädda oss från det onda.
Du får varje ny dag be om beskydd från den Onde. Du får be om beskydd både över dig själv och din familj…
Matt 6:9-13

Glöm inte att bön även handlar om förtröstan och en tro på Guds makt och möjligheter i det som ser omöjligt ut. Förtröstan och tro är vila och inte prestation…Det är därför som vi uppmanas att alltid – genom åkallan och bön med tacksägelse – bära fram våra önskningar till Gud och sedan förvänta oss att han hör vår bön. Fil 4:6




Ta dig tid att reflektera över orden om bön…Är din bön en relation eller prestation? Vilken bön bär du i ditt hjärta?


Din bön kan vara:
Låt min bön vara rökelse för dig... Ps 141:2

* Här kan du läsa texten om den Andliga vapenrustningen:
http://www.bibeln.se/las/2k/ef#q=Ef+6%3A10